Författare: Anette Lundin, Viltspårsansvarig SSRK Västra
Helgen den 3-4 augusti gick SM i viltspår av stapeln i Örkelljunga, Skåne. Redan på fredagen välkomnade Södras arrangör Sven Westerlin domarna från Skånes, Smålands och Västras avdelningar. Björkebergs gård, mellan Skåne och Halland, bjöd på en samlande plats i ”underbar omgivning” enligt notis från Södras avdelning. Hit anlände även Carina Mazetti, Västras representant till SM:et, något nervös och pirrig. Men störst var glädjen över att ha tagit sig så pass långt med sin unga tik Saga, en labrador på två och ett halvt år. Genom ett, av domarna uppmärksammat, mycket gott samarbete skulle de ta sig ända till vinsten denna helg och ta med sig SM-titeln tillbaka till Västras avdelning.
Vägen till SM:et började långt innan Saga tog sina första glada kliv in i Carinas liv. Under Carinas uppväxt fanns en labrador i hemmet. Runt tjugo år gammal köpte Carina sin första hund, en bordercollie. Ytterligare ett par hundar skulle förgylla hennes liv det första decenniet av hundägande. I tidiga trettioårsåldern kom den första labradoren till familjen. Med denna tränades mest apportering och när hon fick tas bort så sa Carina att de aldrig mer skulle ha en hund och absolut inte en labrador på grund av saknaden. Genom dottern introducerades Carina till Eurasier och det var med den första egna sådana som viltspårsträningen drog igång på allvar även om viltspårande använts som aktivering för den förra hunden. Intresset för viltspår hade Carina med sig när saknaden efter en labrador blev för stor och Saga införskaffades.
Med Saga påbörjades viltspårsträningen redan när hon var liten och hon visade sig ha en naturlig fallenhet för spårandet. När Saga var nio månader gammal blev hon godkänd på anlagsprovet. Därefter följde tre öppenklass spår med första pris ganska snabbt inpå och Saga stod som viltspårschampion på nyårsafton 2022, just innan hon skulle fylla ett år. Efter championatet fortsatte Carina gå prov (både rörliga och ordinarie) för att utveckla samarbetet med Saga och bli ännu bättre på att läsa av henne i spårarbetet. Träningen utvecklades även mot mer avancerade spår med en tanke om att utbilda Saga till eftersökshund, och att gå spårprov i dom övriga nordiska länderna och bli nordisk champion.
För Carina är det roligaste med viltspår att få utvecklas tillsammans med Saga. Att se hur Saga utvecklas genom att lösa de olika klurigheter som spåren innebär, och att hon själv blir bättre och bättre på att läsa Saga. Varje spår vi går ger oss erfarenhet, menar Carina. De har en ”superbra” tränare som de tränar regelbundet för, som hjälper dem att förstå och lita på varandra och att utvecklas framåt. Hon kommer fortsätta gå prov då hon upplever att hon och Saga lär sig mycket när någon annan lagt spåren, och att gå ordinarie prov och ställa upp i cuper ger även en jämförelse gentemot andra och en möjlighet att se sin utveckling och förbättring, menar hon.
Redan vid SM-kvalet för Västras avdelning uppmärksammades Carina och Saga för sitt goda samarbete. Ett samarbete som gör att Carina kan läsa av Saga och se om hon tappar spåret eller inte är i dess kärna. Ett gemensamt arbete där dom ”hjälper varandra” och jobbar tillsammans. Exempelvis att lita på Saga när hon är, som Carina beskriver, övertygad om att hon är på rätt väg och att Carina har fel.
SM-kvalet i Västra
Inför kval-spåret var Carina nervös. Hon läste lappen som beskrev scenariot för spåret ordentligt och sedan var det dags att börja arbeta. Upplevelsen av spåret var att det var roligt och svårt. Carina beskriver spåret som ett av de svårare som de gått. Spåret innehöll flera klurigheter och hon behövde tänka på ett annat sätt. Vid öppenklass-spår vet föraren vad denne kan förvänta sig medan avancerade spår kan innehålla olika klurigheter som inte kan listas ut på förhand. En sådan klurighet var korsande av väg där både Carina och Saga var osäkra, men de gick upp på vägen och undersökte. Saga fångade upp spåret och kom över. Carina beskriver hur de löste problemet ihop genom bra samarbete. Hon beskriver även att både hon och Saga var ”så inne i spårandet” till dess de kom fram till klöven. Då infann sig glädje över att ha klarat spåret och en nöjdhet i det. Saga var också väldigt nöjd och tillfredsställd. Med svårare spår blir hon väldigt belåten då hon får arbeta mera.
När Carina meddelades att hon vunnit SM-kvalet blev hon lite chockad. Hon hade inte förväntat sig att ”komma så långt i år” även om önskan fanns. I startfältet fanns många bra hundar och förare. Att få representera Västra vid SM:et kändes glädjande och roligt samt ”lite pirrigt och spännande”. Som förberedelse inför SM:et har Carina och Saga legat i ”hårdträning”. En gång i veckan har de spårat för tränare och fokuserat på de olika svårigheter som kunde tänkas komma. Exempelvis har hårda spår, spår utan blod och olika svåra spårslingor tränats. Innan SM:et kändes det pirrigt och nervöst, skulle hennes unga Saga orka två dagar med tuffa spår? Störst var dock glädjen över att få representera Västra avdelningen och pröva spår på denna nivå.
SM-helgen
SM:et innebär att ekipagen går två spår för olika domarpar och att den sammanlagda poängen avgör resultat. Första spåret (lördag) var lagt med dovhjortsklöv och var 800 meter långt. Spåret låg ett dygn och innehöll bland annat fingrar, zick-zack, snäckan, sårlega med blod, långa bloduppehåll och korsat spår enligt Södra avdelningens återgivelse. Carina berättar att dagen var mycket varm och att det fanns en oro för hundarnas välmående. Men med en välvattnad Saga och ett getöga på hennes hälsa så begav de sig ut i skogen. Saga kom iväg ganska snabbt och jobbade på bra. På något ställe blev det ”snurrigt” men i övrigt följde Saga spåret väl. Över dike (där det även passades på att tas ett litet dopp), runt träd, över gärdsgård och genom tätningar jobbade de på – gåendes och stundtals krypandes – tills de kom fram till klöven. Även om spåret upplevdes ta ”en evighet” så beskriver Carina det med glädje och det märks att klurigheter är något hon och Saga uppskattar när hon berättar. Eftersom domarna inte delgav något resultat eller hur spåret sett ut förrän dagen efter så fylldes tiden efter spåret med funderingar på ”om vi snurrat bort oss”, samtidigt som hon tyckte att Saga gjort ett bra spår. Det skulle senare visa sig att ”snurret” bland annat berott på en klurighet som enbart två ekipage lyckats reda ut. Men då, i ovissheten, var det bara att invänta nästa dags spår.
Det andra spåret (söndag) var, enligt återgivelse från Södra avdelningen, 1 000 meter långt och lagt med vildsvinsklöv med snitthår i spåret. Svårigheter i detta spår var exempelvis en stor ruta, återgång, sårlega utan blod och flera svåra vinklar. Upplevelsen var att spåret gick över svårare terräng. Carina var lite fundersam på om Saga skulle vara för trött. Men, hon tog upp spåret direkt och arbetade iväg genom mark med mycket sly. När de fann sårlegan fick de bekräftelse på att de arbetade på rätt. Saga markerade legan fint och Carina påvisade den för domaren. Därefter spårade de iväg igen i vad som kändes som en ”evighet”. Ändå var känslan god. Saga jobbade på bra utan att visa trötthet. ”När vi kom fram till klöven var jag nog mer trött än hunden”, beskriver Carina som kände sig glad över att vara i mål. Då tänkte hon att ”det får bli som det blir”. Saga hade jobbat så bra båda dagarna och gjort goda spårarbeten. Carina var så stolt över henne. Nöjda åkte de tillbaka till Björkebergsgård, drack vatten och vilade inför prisutdelningen.
Det kändes som en lång väntan innan alla ekipagen gått sina spår och sedan skulle domarna överlägga. Men Carina kände att hur det än skulle gå så var hon nöjd och stolt över sin Saga som gjort så bra ifrån sig, och nöjd enbart genom att ha kommit så här långt och att vara ett av de 12 bästa ekipagen i Sverige. När proveldaren meddelade att Västras avdelning vunnit tänkte Carina ”jättekul för dom” och det tog en stund innan hon kom på att det var hon som representerade Västra. Hon beskriver det som en chock men att det var jätteroligt. Att ha en hund på 2.5 år som gör så bra ifrån sig två dagar i rad med utmanande väder och klurigheter skänkte stolthet och glädje.
Vägen framåt
I skrivande stund, två dagar efter SM:et, har Carina inte landat i sin SM-titel ännu. Men hon vet att hon kommer fortsätta träna viltspår. Dels för att försvara sin titel nästa år och göra väl ifrån sig då, och dels för att fortsätta utvecklas tillsammans med Saga. Siktet är inställt på KM för Lab Väst härnäst och därefter på nordiskt championat. Även i dessa sammanhang så är det hennes och Sagas relation och samarbete som är i fokus – hur det än går så skapar de upplevelser, får erfarenheter och utvecklas tillsammans. Det två ihop, nöjda på varsina sätt efter väl genomförda spårarbeten.
Carinas tips till dig som skulle vilja gå vidare mot avancerade spår och kanske till och med SM är att:
Fortsätt spåra och gå spårprov och cuper efter att din hund blivit Viltspårs champion, åk till våra nordiska grannländer och gå spårprov.
Våga ta steget! Carina själv var osäker på om de skulle räcka till men att kvala var ett sätt att se var och hur dom låg i träningen och få veta vad de behövde jobba vidare på.
Träna för tränare eller tillsammans med någon! Det är bra att ha stöd från någon som kan hjälpa till med övningar som utvecklar och att man tillsammans kan lägga kluriga spår åt varandra.
Ha kul! Det är roligt att vara ute i skogen tillsammans med hunden, utvecklas tillsammans och ta stegen framåt ihop. Det är glädjefyllt att fungera och jobba bra ihop.
